Introduktion
Fethullah Gülen, tillgivet kallad Hodjaefendi, är en lärd person av extraordinära mått känd för sin enkla och anspråkslösa livsstil. Denne principfaste man föddes 1941 i Erzurum i östra Turkiet. När han gick ut från en privat religiös skola i Erzurum fick han sin licens och började predika betydelsen av förståelse och tolerans. Hans insatser för sociala reformer gjorde honom till en av Turkiets mest kända och respekterade offentliga personer under 1960-talet.
Sitt anspråkslösa yttre till trots är han unik i tanke och handling. Han tar hela mänskligheten i sin famn och är djupt avog till icketro, orättvisa och avvikelse. Hans övertygelse och känslor är djupa och hans tankar och inställning till problem är både kloka och rationella. Som en livs levande modell för kärlek, passion och känslor är han också ytterligt balanserad i sina tankar, handlingar och sätt att hantera saker och ting.
Turkiska intellektuella och lärde medger, underförstått eller uttalat, att han är en av de mest seriösa och betydelsefulla tänkarna och skribenterna, och tillhör de mest framsynta aktivisterna i nittonhundratalets Turkiet och kanske i hela den muslimska världen. Sådana lovord över hans ledarskap för en ny islamisk intellektuell, social och andlig pånyttfödelse – en pånyttfödelse med potential att omfatta stora delar av världen – avskräcker honom emellertid inte från att sträva efter att inte vara någonting annat än en Guds ödmjuke tjänare och en vän till alla. Att begär efter berömmelse är detsamma som teater och skrytsamhet, en ”giftets dryck”, som utsläcker hjärtats andliga liv, är en av de gyllene regler som han följer.
Gülen har ägnat sitt liv åt att ge röst åt ropen och klagosångerna, såväl som övertygelserna och aspirationerna, från muslimer i synnerhet och mänskligheten i allmänhet. Sina egna sorger kan han bära, men andras gör honom förkrossad. Varje slag som utdelas mot mänskligheten känner han som ett slag mot sitt eget hjärta. Han upplever sig så djupt och innerligt förbunden med skapelsen att han en gång sa: ”När jag om hösten ser ett löv falla från sin gren, känner jag samma smärta som om min arm hade huggits av.”
- Skapad